När det här inlägget är färdigt kommer jag vilja twittra om det, och jag kommer vilja hashtagga den tweeten med #homoriot. Jag kommer med största sannolikhet inte våga göra det, och det är ungefär det som hela det här inlägget går ut på.Att jag, som privilegierad vit, heterosexuell tjej med högskoleexamen, som kommer från en familj med två småsyskon och fortfarande gifta föräldrar, inte vågar lägga mig i HBTQ-debatten, för jag känner att jag inte får, att jag inte har något att komma med.
Jag har läst slashfanfiction (dvs fanfiction där killar/män blir kära i killar/män) sen jag var typ 12-13 (skriver lite mer om det här). Jag började läsa för att jag tyckte det verkade intressant med dynamiken mellan Harry Potter och Draco Malfoy, inte för att de var två killar. Sen har det utvecklats till att jag aktivt väljer bort heterofanfiction och letar efter slashfanfiction. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin tyckt homosexualitet varit konstigt. Jag kan inte heller komma ihåg att mina föräldrar nånsin har pratat om det.
Och lika länge som jag har läst slashfanfiction, lika länge har jag nånstans skämts för att jag gör det. Det är sjukt svårt att definiera den känslan, vad det är jag skäms för, men nånting är det. Det känns som ett guilty pleasure. Inte att jag tänder på att två killar har sex, jag är helt för att bejaka sin egen lust och om det är det jag tänder på så fine. Men ibland kommer ändå frågan "varför gillar du att läsa om bögar", och då handlar det ju inte om sex och porr. Då handlar det om varför Boy Meets Boy är en av mina absoluta favoritböcker, då handlar det om varför jag läser flera hundra tusen ord fanfiction i månaden varav endast en bråkdel är sexuell.
Varför jag tycker det är intressantare och mer tilltalande att läsa om Harry och Draco än om Hermione och Draco. Jag läser ju sjukt sällan fanfiction (eller böcker, för den delen) där själva homosexualiteten är ett problem, för det gillar jag inte (mer om detta senare). Dynamiken mellan Harry/Draco borde ju vara ungefär den samma som mellan Hermione/Draco. Det är det vanliga; Gryffindor vs Slytherin, olika moral, krångligt förflutet osv. Ändå så tilltalar inte Hermione/Draco mig alls på samma sätt som Harry/Draco. Och det är inte för att jag alls har någonting emot Hermione som karaktär, utan för att hon inte har snopp. Krasst, men sant.
Och på något sätt tycker jag ändå att det är konstigt, för när jag läser så brukar jag vilja kunna läsa sådant som jag känner igen mig i. Jag läser inte särskilt mycket fantasy-böcker, och jag undviker böcker som handlar om problem jag inte kan känna igen mig i eller relatera till. Och jag är inte bög, så varför just böcker om bögar tilltalar mig vet jag inte. Speciellt som jag inte vill läsa jobbiga komma ut/homofob-historier, utan vill ha det lika fint och (relativt) hyfsat oproblematiskt som i en Johanna Lindbäck-roman. En vanlig jävla kärlekshistoria, helt enkelt. Som Boy Meets Boy. Jag är även sjukt ointresserad av böcker som handlar om lesbiska. Det är inte same sex-dynamiken som är det intressanta, utan just kille/kille.
Jag vill skriva en vanlig jävla kärlekshistoria. Jag har velat bli författare sen jag var 10 år gammal, jag har skrivit vanliga jävla kärlekshistorier sen jag var 12. När jag var 15 började de handla om bögar. Jag vet inte om jag nånsin kommer kunna ge ut en sån här bok, för jag vet inte om jag skulle våga. Jag vet att jag skulle få läsare; personer som är som jag skulle läsa den. Men det känns som att jag skulle bli hatad av hela HBTQ-världen om jag skrev en HBTQ-kärleksbok utan specifikt HBTQ-relaterade problem. Om jag skrev något som kan kallas solskenshistoria, utan att någon blir utslängd av sina föräldrar eller nedslagen på stan.
Som att de kommer tycka att jag är arrogant och/eller ignorant som inte skriver om problemen som faktiskt finns och som de upplever. Och jag menar inte att alla kommer tycka såhär, men att det är de som tycker så, som kommer uttrycka sin åsikt.
Och jag känner typ att det borde finnas vanliga jävla kärlekshistorier bland bögar också, men jag VET ju inte? Och jag är inte så pepp på att bli typ flamead för att ha kass verklighetsuppfattning?
Nu har jag tappat bort mig lite igen. Jag började skriva det här i torsdags förmiddag, så mina tankar är inte särskilt sammanhängande längre. Men det känns typ som att jag inte har något att komma med här.
2 kommentarer:
Alltså jag kan sympatisera med den känslan. Jag känner typ så också, fast jag är bi. Att vara bi gör det lite lättare och gör förmodligen risken för att någon HBT-person ska bli provocerad av att jag skriver om bögar lite mindre, men ändå. Jag tror inte min bisexualitet har något med det intresset att göra, för då vore det logiska att jag ville skriva om lesbiska, och det gör jag inte. Jag lyckas inte avsluta noveller jag försöker skriva om lesbiska, jag har typ aldrig läst böcker eller sett filmer om lesbiska, jag tycker inte att det är så himla intressant. Fortfarande mycket mer intressant och hett än heteropar, men mycket mindre intressant än bögar. Så när det gäller det där med problematiken runt homosexualitet, på senare tid har jag också typ föredragit stories där den inte är i fokus. Förut var jag en sådan som störde mig på homo-historier utan de problemen för att jag tyckte det var orealistiskt och naivt om en heteroperson skrev om homosexualitet utan problemen. Men jag har själv haft extremt lite problem med att komma ut och allt sådant, så jag har egentligen inte någon speciellt mycket större erfarenhet av sådant än t.ex. du, så jag tycker att jag verkligen är fel person att gnälla över brist på homofober etc. etc. i homo-historier. Och jättemånga HBT-personer som gnäller på sådant har själv knappt haft några sådana problem, så... skit samma om folk blir störda? Det känns som att det ändå mest är heterotjejer som vill läsa sådant du skriver, för min erfarenhet är att de flesta andra bisexuella/lesbiska tjejer är intresserad av flatkärlek. Och bögar vet jag inte, de bögar jag pratat med har inte stört sig på att jag som icke-bög eller någon heterotjej skriver om dem. Och om någon som nu stör sig uttrycker sin åsikt, vad gör det, jag tycker nästan du ska tagga det där inlägget på twitter för att se vad folk säger. Jag har läst massa Lindbäck också, och jag tänkte varje gång att jag fan vill att hon ska skriva något gay, jag vill också läsa historier som hennes fast gay utan massa komma ut-problem och jag vet att det finns massa andra som vill det, inklusive folk som är gay själva... Detta blev jättemycket längre än jag tänkt, men men.
Jag älskar också Boy Meets Boy samt Harry/Draco-slash. Boy Meets Boy mest för att den är så som jag vill att det ska vara i världen. Harry/Draco för att jag tilltalas av det dubbla i att de är både ärkerivaler, Gryffindor/Slytherin men också att det är lite "förbjudet" med homosexualitet. Jag älskar berättelser där någon (eller båda) upptäcker sin dragning till killar, så jag vill helst inte att nån av dem ska vara uttalat gay från början. Det blir ju liksom ett spänningsmoment till där. Men att alla ska ha problem med att folk är homosexuella, hatbrott, homofobi & dyl är inget jag längtar efter att läsa om direkt. Och jag tror att det finns många homosexuella, speciellt ungdomar som kanske inte vågat komma ut än, som jättegärna vill läsa oproblematiska same-sex-romantiska berättelser för att se att, jaha, det är likadant som för heterosexuella. Samma kärlek liksom. När jag berättade om hur mycket jag älskar slash för en killkompis, och visade honom en berättelse jag skrivit, så tog han mod till sig och kom ut som bi och berättade en självupplevd historia (ps. som var så slashylicious att jag typ dog, ds.). Jag tror han blev ganska stärkt av att höra att det på något sätt kan vara intressant/åtråvärt/spännande/[insert positivt adjektiv här] med kille/kille-sex, för allt han hade hört innan var väl typ att det var äckligt. (Nu menar jag inte att man ska sexualisera sina vänner och deras läggningar, menade mer att det är bra att visa att man tycker att det är lika okej som heterosex.)
Varför jag gillar bögstories och inte alls har samma dragning till motsvarande lesbiska berättelser är väl helt enkelt för att jag är heterosexuell, tjej som tänder på killar. Inte jättekonstigt. Men det är svårt det där med balansgång, att inte exotisera och sexualisera för mycket fast man tilltalas av det. Så att det inte blir "lesbisk porr"-grejen av det hela, ja, hoppas du fattar. Svammelsvammel.
Skicka en kommentar